Hemma igen

OMG jag har haft världens bästa reseupplevelse i Beijing. Vilken fantastisk stad och vilket fantastiskt land! Och jag fick träffa Adam!

Det är alltid konstigt att komma hem till Lund på sommaren efter att man har varit ute i vida världen. För er som aldrig har varit i Lund så kan jag berätta att det antingen är full fart eller helt öde... Lund är ingen "sommarstad" i den bemärkelsen, snarare en stad som alla stuckit från, till förmån för Båstad, troppan, någon stockholmsvecka någonstans eller en "hitta sig själv"-resa till Indien... med tomma lägenheter och knäpptysta vidder som följd... Visst, den där enda öppna krogen i hela stan är full av liv och festande människor, men en gata bort går det inte en människa på hela kvällen... och om man kommer ut till ett område som Klostergården kan man vara säker på att möta fler katter som spatserar runt i solnedgången än både bilar och människor. När Beijings taxichaufförer tutar och gasar mot rött, mopedrischkorna osar ned luften och cyklisterna ger sig ut på en dödsfärd i rusningstrafiken så ligger Lund helt i dvala... och jag älskar det. Lund är som en storstad som har allt... men på somrarna har den ännu mer - allt men utan kaos och ljud. Som att leva det lugna livet på landet men med pizzerian femtio meter bort... hela gatan är min, inte bara trottoaren och det doftar friskt och gott. Det är visserligen av den här anledningen som jag älskar att resa till storstäder också - det är så annorlunda och tokigt på sitt eget lilla sätt, och bara en sådan sak som rusningstrafik eller en tunnelbanefärd blir helt plötsligt konkret i ens annars så abstrakta och lugna Lunda-medvetande...

När jag kom hem möttes jag av våra namn på dörren som vicevärden fixat dit... ingenting kan väl vara mer gosepnuttigt än att få se sina namn såhär svart på vitt? Det kändes varmt i hjärtat.

Den här veckan blir det tyvärr inte så mycket renovering av lägenheten på Klostergården. Prio ett nu blir att flyttfixa lägenheten på Norbergsgatan, så att den kan läggas ut till försäljning... ett klart ångestmoment som ändå måste göras. Det är som ett plåster som ska dras av och i det här fallet väljer jag att göra allt i ett ryck. Hoppas kunna lägga ut den under helgen och sen börja visa den så fort som möjligt.