onsdag 27 juni 2012

Målningsonsdag

Jag tvekade lite inför om jag egentligen borde dela med mig av den dramatiska händelse som inledde den här dagen, men nu när jag haft en massa tid på mig att smälta och avdramatisera allt kan jag berätta att dagen började med att jag "kollapsade" i badrummet. Efter lite efterforskning, diverse småtester på mig själv och tankar som gått runt några varv i hjärnan har jag kommit fram till att det nog "bara" var familjens förkastligt dåliga blodsocker-gener som orsakade "kollapsen". Jag har alltid haft lågt blodtryck (men det sägs ju vara bra och göra att man lever länge) och det, i kombination med väldigt hög känslighet mot oregelbunden kost och lätt för att få "blodsockerfall", skapar ibland problem. På senare tid (ironiskt nog sedan jag började äta mycket nyttigare och mer regelbundet) har blodsockerfallen i allt större utsträckning orsakat lättare svimningar där jag "försvunnit" en stund och fått skakningar i benen, för att sedan piggna till igen. 

Idag fick jag den värsta reaktionen någonsin... det visade sig vara katastrofalt att börja "småjobba" i lägenheten före frukost-intag (men jag tänkte ju bara vara lite effektiv medan mitt te svalnade lite...). Jag stod i badrummet och skulle mäta fönstret där till en ritning inför renovering när jag plötsligt kände mig extremt yr. Därefter vaknade jag på golvet intill tvättmaskinen och hade ingen som helst aning om var jag var eller vem jag var. Efter ett tag rörde jag mig utåt vardagsrummet där det blev lite klarare för mig att jag var i lägenheten. Mao stirrade förskräckt på mig med uppspärrade ögon... hon verkade ha blivit rejält skrämd. Jag började minnas att jag fallit till marken och att jag skakat okontrollerat i hela kroppen (och slagit i huvudet i torkskåpet så att det dånade). Jag mindes att min hjärna känts som om minnen och bilder tvingats ur den ned till ögonen. Min första reaktion var att tro att jag fått en el-stöt av tvättmaskinen... sen kom jag på att så nog inte var fallet. Jag var i ett litet chock-tillstånd innan jag insåg att jag faktiskt mådde bra. Jag satte mig ned och tog det lugnt ett bra tag, höll lite koll på mig själv och åt en rejäl frukost.

Så med en lättare fläskläpp, ett litet sår på handen, lite ont i hakan och i huvudet (där jag slog i) så klarade jag mig bra... fast jag tog mig en liten funderare om mitt hälsotillstånd... men jag kom faktiskt fram till att jag överlag mår väldigt bra (skulle till och med kunna sträcka det till "aldrig mått såhär bra förr"), sover mycket, inte stressar eller överanstränger mig (inte ens med renoveringen eller kina-resan), äter ok (fast det är lite svårt när man flyttat)... jag har bara lite dåliga gener. Jag tänker följa upp det här om det händer igen, men en sån här sak får en sannerligen att fundera över livets alla skeenden.

Min mamma kom på besök i lägenheten idag, och hjälpte till med lite småsaker. Jag tog det väldigt lugnt och var noggrann med att inte överanstränga mig. Jag fick målat taket en sista gång.  Svärfar Sverkers tips om att deras målare i Väsby gjort en egen sandblandning till strukturtaket visade sig vara ett ovärderligt tips. När jag testade det blev det ganska bra (fast jag skulle nog blandat i mindre sand)... jag ser i alla fall en klar potential till att en gång i framtiden (när jag har tid) få ett enhetligt tak. Väggarna fick sig en omgång färg också, men den räckte bara till en halv andra omgång. Jag ska köpa mer imorgon bitti och måla en gång till, så att det blir klart.

Ikväll har jag också hunnit städa lite och göra allting sådär färdigt och redo för nästa steg i renoveringen (golv, snickerier och färdigställande). Imorgon lyfter planet mot Kina. Jag har packat massor och känner mig redo. Har aldrig varit såhär avslappnad inför en resa, och då är det den största resan jag någonsin gjort. Det känns som att allt kommer att ordna sig, jag får träffa min Adam och vi bara ska få vara "vi" en stund tillsammans på ett fint hotell i en fin stad. Det blir en bra paus och återhämtning mot nya tag med renoveringen och flytten.


Lätt den slätaste väggen i kvarteret (det var alltså här det häpnadsväckande nog fanns en till dörr innan!)

Nu börjar det hela faktiskt likna en riktig lägenhet


2 kommentarer:

  1. Kära Jenny
    Vi var väl överens om att bara slita ut en generation i taget? Det verkar inte som om du följer detta och du ombedes därför att ta det lite lugnare. Hoppas att Kinaresan blir så bra som ni tänker er, hälsa Adam, ha det så bra och välkommen hem igen!
    Fadern

    SvaraRadera
  2. Jag har också lågt blodtryck så jag vet precis vad du menar med att bli lite skakig. Mitt brukar bli bättre om jag tränar regelbundet, äter bra och sover som jag ska. Låter som om du missade själva MATEN där... Hoppas att det inte ska hända igen!
    Kram
    Svärmor

    SvaraRadera