Om Klostergården

Klostergården har enligt rykten Lunds bästa Netto-butik. Lunds enda utomhusbad, Källbybadet, ligger tryggt intill Höje Å - Lunds enda naturliga vattendrag(!). Med cykel är det fem minuter till Jennys jobb i Sankt Lars-parken och parkområdena runt Klostergården är magnifika. Ettans buss leder Adam hela vägen fram till ekonomicentrum i andra delen av stan och det är ca tio minuters promenad till centrum. Bostadsrättsföreningen Vårregnet har väldigt bra ekonomi, fina lägenheter och dessutom engagerade medlemmar. Här finns ett stort och fint gym, hobbyrum, pingisrum, kulturgrupp och en massa andra bra grejor... om Vårregnet var en Smartphone så skulle man kunna säga att den hade väldigt många nödvändiga appar. Och Vårvädersvägen måste väl vara ett av Sveriges vackraste gatunamn?

Det var inte helt utan skepticism vi köpte lägenheten, det ska jag vara ärlig och säga. När jag på nittiotalet gick i högstadiet tillsammans med klostergårdsbarnen kanske Klostergården inte var det bäst representerade området på skolan, å andra sidan kommer jag från Linero som kanske inte heller är så mycket att hänga i julgranen egentligen. Jag tänker mest på områdets utformning och husens skick, det är ju inte direkt lika glassiga som de där sekelskiftshusen i centrum... å andra sidan har de där glassiga sekelskriftshusen inte alls samma funktionalitet som våra älskade ursvenska miljonprogram... och det är något speciellt med den där byggtekniken från sextiotalet. I Lund har det heller aldrig funnits några onda intentioner med miljonprogrammen - många av dem har varit tänkta att blanda studenter (vi bor t.ex. granne med det gamla "Socionomhuset" där Socialhögskolan i Lund hyrde ut lägenheter till socionomstudenter) med barnfamiljer med en väldigt folkhemsaktig kärlek. Till skillnad från många utskällda grannstäder till Lund kan man säga att Lund lyckats integrera folk på ett väldigt tillfredsställande sätt. Efterhand som jag har fått känna på Klostergården lite har min skepticism minskat och alltmer ersatts av en nyfikenhet och entusiasm... det är ju trots allt Lunds enda område med egen gökotta (http://www.sydsvenskan.se/lund/goken-dok-upp-till-kaffet)..!

Ja, här ska vi bo, kära vänner!

Journalisten, komikern och författaren Valle Westesson beskriver Klostergården såhär i sin nyutkomna bok "100 balla ställen i Skåne":

"Stadsdelen Klostergården i sydvästra Lund byggdes på 1960-talet. Det var rekordår och aldrig förr har det svenska maskineriet snurrat så snabbt och genererat så mycket pengar. Samtidigt byggdes några av dom mest utskällda husen som nånsin funnits i landet, bara uppskattade av arkitekter som lojalt tagit på sej uppgiften att försvara sina forna kollegor. Miljonprogramsskraporna är således ett märkligt och motsägelsefullt tidsdokument. Möjligen har tiden svängt lite till deras fördel på sistone när ungdomar från områdena satt en stolthet i att dom vuxit upp i just den där mögliga trappuppgången och ingen annan. Eftersom Klostergården är en del av Lund blev det aldrig sådär deppigt som det blev i liknande experimentstadsdelar som i till exmepel Landskrona. I Lund blir skanget inte riktigt lika skangigt som i andra städer. Barn blir inte mobbade, dom blir möjligen förelästa av en jämnårig om att deras dubbelnamn inte är comme il faut enligt decenniets normer om namngivning. En hemlös sover inte i rännstenen, utan på en eluppvärmd teakbänk i Botaniska trädgården. Ett miljonprogramsområde blir mysigt för att det befolkas av akademiker som valt att skaffa barn innan dom doktorerat färdigt. Dom dras inte med samma sociala avssynd som krigsflyktingar i Lindängen och följaktligen blir miljonprogrammet Klostergården riktigt trevlig idyll för barn att växa upp i."