Saker jag börjar sakna

Att bo i den här lägenheten är lite som att återuppleva Roskildefestivalen -02 eller tvåveckorsturen i Abisko 2003... i början känns det ganska bra och befriande, och som att man är på väg någonstans och kommer att få en fet upplevelse. Saker är fräscha, man är mätt och hel och ren. Efter fem nätter börjar saknaden efter vissa saker krypa in genom skinnet och göra sig påminda. Man ser mer ut som Rasmus på Luffen än en civiliserad vuxen människa i en akademisk småstad. Blicken är sliten och dieten som består av torra skivor av skogaholmslimpa och kaviar på tub gör nog det lättare än någonsin att komma i form inför beach -12 (vilken man nog ändå inte kommer att få uppleva särskilt mycket av). Igår på min systers födelsedagskalas var första gången jag såg mig själv i en spegel (i dagsljus) på flera dagar... jag vill inte veta hur jag uppfattades på mitt jobb idag, men jag blev i alla fall hemskickad efter diverse fadäser i köket och efter att nästan ha somnat i Klippan-soffan på lilla avdelningen (annalkande förkylning och eventuellt feber gjorde nog sitt till också).

Saker jag saknar lite:

Ett vanligt bord vore trevligt. Bara en sådan sak som att få sitta i en vanlig stol vid en yta i lagom höjd för stolen... att kunna skriva vanligt på datorn och att slippa lägga frukostmackan i en intorkad hög av tapetklister när man äter vid diskbänken.

TV saknar jag lite också - det brukar vara min lilla avkopplings-zon i livet och när man känner sig lite sliten och ganska trött av ännu en kväll med samma låtar på radion hade det varit skönt att bara zappa sig själv till sömns.

Idag när jag städade gick dammsugaren av någon oförklarlig anledning sönder... det var också störigt... och den där trasiga lampan på toaletten som typ inte går att laga (jo, det gör den men det kräver en gigantisk och otillåten insats från min sida) skulle gärna få lysa lite också.

Överlag går allting ändå förvånansvärt bra. Jag har min lilla gosiga katt och många meningsfulla uppgifter och känner mig inte ett dugg ensam här - något jag var lite orolig för. Jag har världens skönaste säng och allting rullar på som det ska. Jag vet ju att det inte alltid kommer att vara såhär utan att det bara är tillfälligt. Och det gör mig mer motiverad att faktiskt renovera så mycket jag bara kan, att veta att det här en gång i framtiden kommer att bli en fullt funktionell lägenhet.

(sen saknar jag ju såklart Adam massor, men vi ses ju faktiskt på fredag)...