It's just another manic monday...

Nästan alla som renoverar kör förr eller senare, mjukare eller hårdare, rakt in i den mentala betongväggen. Det spelar ingen roll om det är just den där sladden till lampan som inte gick att skala som man tänkt sig, som sen två år senare fortfarande inte blivit fixad eller om det är en bit gipsskiva som ramlat ned från taket precis när man trott att man gjort färdigt hela renoveringen, och nu mer eller mindre måste börja om från början - det kommer förr eller senare en punkt där man, helt enkelt - bara bryter ihop. Om det inte vore för sammanbrott i samband med renovering hade vi inte kunnat se Arga snickaren på tv - den mest konkreta formen av sammanbrott man kan skåda, men vi som hamnat i den där situationen kanske hellre skulle slippa, ändå.

De senaste dagarna har jag råkat ut för den där mentala betongväggen. Det finns inga ord för besvikelsen man känner på sig själv när den där saken som skulle vara perfekt inte blev så perfekt som man tänkt. Hjärnan känns som ljummen havregrynsgröt när man tänker på de där paren som ska komma på visningen sen när man ska sälja lägenheten, som lika kritiskt som jag på visningar, ser den där halvmillimeterstora glipan i listen och sen tänker "Det här, det är fuskrenovering!". Likaså tänker man på att man varje gång man går över tröskeln in till sovrummet kommer att tänka på den där (egentligen osynliga) repan i parkettgolvet man råkade göra för att man var stressad, otålig, arg och ytterst besatt av att borra klart det där hålet trots motstånd.

Jag är inne på dagens fjortonde timme av renovering. Förutom en matpaus och några minuter vid datorn då och då har jag jobbat, jobbat och jobbat. I morse var jag på bristningsgränsen, men jag arbetade mig ur det, och nu... känns det faktiskt ganska bra, trots allt.

Jag försöker att tänka positivt, även om tårarna ligger där, inte helt långt från hornhinnorna. Jag har gjort så gott jag har kunnat. De flesta saker jag gjort i lägenheten har jag aldrig gjort förr, och man måste få prova sig fram för att lära sig. De saker som blivit "fel" syns inte för en normal människa, en sån som inte kan lite för mycket för sitt eget bästa om hur man egentligen renoverar... och hantverkare, de gör också fel. Ibland till och med grova fel. Men när de gör felen är de ok och kallas för "tillvägagånssätt". Jag har jobbat ganska bra de senaste åren på att inte ha så höga krav på mig själv samt tillåta mig själv att göra fel, och det går bättre och bättre, men en renovering ställer verkligen ens sämsta personlighetsdrag på sin spets.

De negativa tankarna är nog ganska väderbetonade också. Att renovera är jättekul när det regnar och är kallt. När man inte ens hunnit ta sitt första bad i havet för sommaren, trots att det snart är augusti, då är det inte så himla kul att stå och hyvla golvlister inomhus en hel dag, när sommarvädret precis börjat visa sig. Idag har dessutom tre vänner hört av sig och velat hitta på saker. Jag som inte träffat en enda vän sedan första veckan i juni, kanske hade mått bra av "komma ut lite". Å andra sidan vet jag inte när jag skulle ha tid och känna mig tillräckligt avslappnad för att orka umgås...

Det här blev nog ett ganska negativt inlägg. Jag bör nog avsluta med att skriva att jag, efter flera timmars städning och "småfix" faktiskt är extremt nöjd med dagens arbete, och det blev inte alls så illa som jag först tyckte. När listerna kom på plats, latexfogen fick göra sitt och allting föll sig ganska harmoniskt i den sista kvällssolen kändes allt lite bättre. Framförallt känner jag att hoppet inför morgondagen är på topp, och att den uppförbacke jag körde uppför idag nu ikväll blivit till ett backkrön och imorgon är en lovande nedförsbacke.

Morgonen började med att jag gick till fastighetskontoret och fick låna en överfet borrmaskin som funkar även på de mest härdade betongväggarna i huset.

En orsak till sammanbrott kanske är att jag faktiskt _lever_ i renoveringen och inte bara måste arbeta med den. En hantverkare kan stänga dörren och gå hem. Jag riskerar att få en skruv i smöret...

Jag vill kalla det här rummet - sovrummet - färdigt, nu i alla fall. När man har våttorkat golvet för första gången, då är det färdigrenoverat. Visserligen ska jag hyvla dörrarna lite och köpa en glasruta, men annars får det duga.

Sammanbrott utbytt mot perfektion

Mitt monsterswitchprojekt som är lite av en överraskning till Adam när han kommer hem. 

Jag lärde mig att skarva nätverkskablar idag och montera en ny RJ45-kontakt på dem... det tog rejält många timmar, men jag blev ändå chockad när det faktiskt fungerade. För alla som vill veta hur man gör har Kjell & company satt ihop en väldigt bra beskrivning. Det här väckte mycket tankar hur nätverk funkar. Jag är ganska bra på el och tele, men dålig på nätverk. Det enda jag förstår är att det inte funkar alls som el. Sen skulle jag vilja ha reda på vad alla de åtta småkablarna har för funktion också... jag ska nog läsa på om det någon gång. Har de samma funktion men förstärker effekten, eller olika funktioner? Tankarna påminner mig om ett kasettband jag lyssnade på med Televinken när jag var liten, där han kåserade lite om varför en ko ha fyra spenar - kanske en för chokladmjölk, en för vanlig mjölk, en för något tredje och en till reserv, om någon av de andra skulle gå sönder..?