Det var först när jag började flytta saker från Norbergsgården som jag insåg hur mycket jag faktiskt har... saker alltså. Jag är ingen sån där manisk samlare som de där människorna i programmet på tv, jag gör till och med en årlig ägodelsrevision där jag rensar och strukturerar allting i hemmet, från strumpor till grillkol. Jag är bara en sån person som gillar att veta vad jag har och var jag har det, man vet aldrig när det kan behövas.
Jag har försökt att göra ett mycket snävt urval bland vilka saker som ska få följa med i flytten. Det är lite som på universitetet med de mest populära kurserna - bara sakerna med högst potential och högst användbarhet har fått följa med. Samtidigt är det många saker jag använder ganska sällan, men faktiskt vill ha kvar - t.ex. mina två bättre begagnade 80-liters Haglöfsryggsäckar (den ena köpte jag för en tjuga på loppis förra året, eftersom jag tänkte att Adam och jag skulle ut och vandra, men sen blev det aldrig av innan hösten kom), mitt gasol-trangiakök, all världens cykelreservdelar och mina krukor. Saker som det är roligt om någon annan kan ha glädje av och som jag kan leva med att sälja för en tia på loppis kommer att ryka innan nästa sommar.
Jag har börjat att strukturera upp förrådet lite. Det är inte lätt. På Norbergsgården hade jag två gigantiska förråd, och nu ska allt klämmas ihop på några få kvadratmeter. Hyllsystemet från Ikea har i alla fall hjälpt en bit på traven, och trasmattan jag ärvt från mormor har gjort det lite tant-snyggt på golvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar