Jag tränar mycket just nu på att övertyga mig själv att jag faktiskt gjort mitt bästa (vilket är jätteviktigt för mig) och att jag inte hade kunnat klämma in tjugo timmars arbete till fram till midnatt när klockan redan slagit 22. Det är extra svårt när man håller på att stor-renovera och samtidigt flytta. Problemet just nu är att det är så mycket jag tycker att jag borde göra för att känna att jag gjort mitt bästa. Det är inte bara en liten sak som ska renoveras som det går att leva parallellt med, utan vi lever fortfarande utan vardagsrum, garderob (Adam förvarar sina kläder i fem stora sopsäckar!) och ett hemtrevligt och funktionellt kök. Och för tredje dagen i rad har jag inte hunnit flytta någonting alls från Norbergsgatan, trots att lägenheten ska vara tömd  och flyttstädad på onsdag nästa vecka.

Det har ändå hänt en hel del med renoveringen idag: taket i vardagsrummet har blivit målat (hoppas bara att det behövs målas en gång) och väggarna blivit målade en gång i samma färg som vi har i hallen och vardagsrummet (Flüggers färg "Driftwood"). Så länge tak och väggar är helt klara till lördag morgon när vi ska flytta hit soffa och skänk är jag glad, och sen är det bara golvet som behöver några rundor med såväl skurborsten som slipmaskinen och sen en finish med lite olja eller vax. Jag resonerade som så ikväll att det är bättre att göra sitt bästa med att göra klart vardagsrummet tills möblerna kommer än att göra sitt bästa med flytten just nu. Fast just nu vore nog det bästa att göra sitt bästa för att gå och lägga sig.