Lite ångest

I går var min mamma och jag på Hornbach och köpte det sista virket till balkongrenoveringen. Supersnygga brädor (eller "spjälor" som är den rätta benämningen) i dimensionen 45x28 mm tryckimpregnerat virke. Finns inte på många andra ställen, så vitt jag vet! Dessa ska sågas i bitar på mellan 1,2 och 2 meter och bli ovansidan av balkonggolvet. Ja, skitfett verkligen... förutom ett litet problem:

Efter att ha lastat alla brädorna i bilen (30 stycken à 4,2 meter långa) fick vi surra allt superordentligt i grupper om sex brädor i varje och sen surra allting i bakluckan och köra på småvägar hem genom Lundaslätten och hoppas på det bästa eftersom brädorna stack ut från bilens insida. Vi kom hem till Lund utan att lasten rört sig en millimeter. Så allting gick alltså jättebra... tills dess att Adam och hans kompis Niclas på besök från Stockholm skulle bära upp brädorna till lägenheten... 4,2 meter är INTE svängradien i spiraltrappan upp till vår lägenhet, om någon undrade, utan den är snarare strax under 4 meter.

Jag hatar att besvära mina grannar. Jag skäms för varje sak jag gör som stör - varje gång jag sågar med cirkelsågen, varje gång jag råkar vattna blommorna så att det droppar ned på grannarnas fönsterbleck, varje gång jag råkar köra torktumlaren lite försent på kvällstid... jag är bara en sån där klassisk svensk försiktig tjej som inte vill göra en fluga förnär.

Och nu ligger våra brädor där. Vid entrén. För att de inte gick att bära upp till lägenheten. Jag lade brädorna så snyggt jag bara kunde i hörnet i entrén (de är inte i vägen för framfart utan ligger lite avsides) och jag skrev en fin lapp som förklarade situationen och skrev att jag skulle fixa det på "måndag eftermiddag". Och så tänkte jag att jag skulle såga upp brädorna när jag kom hem från jobbet idag... men sen kom tvivlet om det verkligen var en bra idé att stå utomhus och såga - det känns så sjukt dumt... och störande och Adam har inte varit hemma på hela dagen för att agera moraliskt stöd.

Så nu ligger brädorna kvar. Och nu måste vi fixa det imorgon men jag har verkligen ångest inför hela situationen och vill inte alls stå och joxa med brädorna med hela grannskapet som åskådare. Jag har tänkt ut fyra alternativ:

1: Jag har beräknat att brädorna kanske går att lyfta upp till vår balkong från markhöjd (vi bor på tredje våningen med ca tre meter mellan våningarna och en vuxen person kan lyfta en bräda ca 2 meter över marken + att brädorna är 4,2 meter långa... = funkar?

2: Vi kan såga brädorna vid entrén och sen bära upp dem, men det väsnas ju en massa och blir smutsigt och sen vet jag inte om brädorna blir i rätt längder.

3: Vi kan dra upp brädorna med rep i sjok om sex brädor per omgång men risken är att vi pangar grannarnas fönsterrutor eller att de i alla fall blir hemskt förskräckta.

4: Vi eldar upp skiten och struntar i balkongrenoveringen.

Konstruktiva förslag efterlyses!