Veckan som gått har snarare varit en roadtrip på autobahn än en lugn landsväg... det har varit ganska många måsten och saker som kommit i vägen och hindrat större progression i renoveringsarbetet.

Björn ägnade torsdagen åt att bära ned, köra iväg och slänga tonvis med skräp som hade uppkommit efter onsdagens rivningssession i badrummet. I fredags tog han ut en eftersläntrande semesterdag för att vila upp sig efter alla ansträngningar och förhoppningsvis kommer han tillbaka med ny energi imorgon.

Själv har jag ägnat kvällarna under veckan åt personalmöte, pedagogiskt samtal och föräldramöte, vilket i princip tagit all tid. Jag har agerat lite allt-i-allo på jobbet hela veckan och vikarierat för vår kock som varit hemma med sjukt barn samtidigt som jag agerat it-support, pedagog och försökt att vara överallt samtidigt. I fredags var jag såååå trött efter jobbet men hade ändå bestämt mig för att cykla i snålblåsten till Beijer bygg. Jag cyklade genom Rådmansvången i Lund, ett område jag knappt besökt under mina snart trettio år som lundabo (det ligger på andra sidan järnvägen från Klostergården och har fantastiska parker och hus, så jag är sugen på att åka dit igen och lära känna området lite bättre), och landade sedan på Beijer ute i nordvästra Lund... det är synd att det inte finns en liten byggbutik mer centralt i Lund. Sedan Kökselexpo stängde för drygt ett år sedan kan man inte ens få tag i skruv utan att behöva cykla flera minuter ut från stan... På Beijer köpte jag en 12x45-list att höja diskbänken med, eftersom den var lite låg innan i förhållande till bänkskivan i köket, sen kompletterade jag mitt förråd av vinkeljärn och primer också.

Igår träffade jag två vänner som jag inte sett på länge, varav en var på besök från Uppsala. Vi började dagen på ett spa vid stadsbiblioteket och jag fick ansiktsbehandling och en kroppspeeling. Det kändes konstigt att ligga där under ett stort täcke och ägna sig åt något som nog är så långt från renovering man kan komma. Efter att ha blivit insmorda och peelade och ångade på så spenderade vi resten av dagen med god mat, ett spontanbesök i konsthallen där en annan kompis spelade med sin orkester och sen innan vi åt mer god mat (och drack vin! - t o m jag som dricker väldigt sparsamt annars) på kvällen så visade jag vårt bombnedslag till lägenhet för de två vännerna. De tyckte nog inte att jag var riktigt klok när jag berättade om allt jag gjort i lägenheten och allt jag tänkte göra. :)

Jag var från början väldigt skeptisk till att ägna en hel lördag åt annat än renovering. En förlorad lördag gör gigantisk skillnad och försinkar renoveringen massor, särskilt just nu när vi är inne i ett väldigt kritiskt skede i köksrenoveringen. Det är inte för vem som helst som jag prioriterar umgänge just nu och jag var väl inte helt överentusiastisk innan lördagen började. Fast sen  utvecklade dagen sig till väldigt rogivande, rolig och inspirerande och förhoppningsvis gav den lite mer energi till framtiden... men nu vill jag nog renovera färdigt och sen lyxa till det efteråt istället.

Idag har jag plockat bort vår diskbänk för andra gången och monterat på listerna jag köpte i fredags, sen återmonterat allting (det bör tilläggas att jag under återmonteringsprocessen råkade stöta in ballofixventilen till varmvattenröret i avloppsröret under vasken så att det sprutade vatten all världens väg som jag sen fick torka upp illa kvickt). Nu sitter diskbänken fastskruvad så gott det går och jag hoppas hinna kakla på tisdag (morgondagen behöver jag om jag ska hinna förbereda kaklingen noggrant). Min plan är att på söndag ha hunnit lägga klinker på golvet så att köket känns någorlunda färdigt, och det är faktiskt ganska viktigt att planen håller den här gången, å andra sidan är den väldigt realistisk så det borde gå.

Nästan alltid så supernöjda Adam har för första gången uttryckt lite renoveringsångest. Det är väl bara att erkänna att ens samboliv inte är på topp när båda har jättemycket att göra, med deadlines ganska snart, man inte har någon dusch och lägenheten på ganska många ställen ser rättså sliten ut... och när det är saker och smuts överallt och man har hantverkare som man tvingas dela sitt privatliv med, även om de är väldigt respektfulla och trevliga. Och jag som jobbar på förskola mellan 8.45 och 14.45 varje dag och sen försöker att renovera därefter fram till sjusnåret på kvällen har ganska så dåligt tålamod och lite energi över till allt det andra sen.  Samtidigt är vi nöjda att det inte är värre. Herregud, vi är inte ens lite på krigsstigen eller i något krisläge. Vi väljer att se ljuset i tunneln, planera vår renoveringsfria framtid som inte alls är långt borta och tänker på allt roligt vi kan göra härnäst.