När det gäller renovering är jag en blandning av tidsoptimist och tidspessimist, tror jag... tidsoptimist i den bemärkelsen att jag vill att saker inte ska ta så lång tid och därför hoppas på det bästa (t.ex. att lyckas klämma in all planerad målning under helgen)... jag intalar mig själv att de flesta moment jag planerat är genomförbara på väldigt kort tid i sann Äntligen hemma-anda. Men samtidigt är jag tidspessimist för att jag vet hur lång tid det faktiskt tar att renovera och sällan låter mig själv bli besviken över att jag sprängde tidsplanen lite... min renovering är kanske lite som den där Alphaville-låten med textraden "hoping for the best but expecting the worst"... jag blev i alla fall inte klar med all målning i helgen, såsom jag tänkt, men den är på god väg att bli klar i alla fall.
Köksväggen är målad i olivgrönt en gång nu och efter att den fått ett lager färg till återstår bara dörrkarmarna innan etapp 1 av köksrenoveringen är avslutad. Jag tycker att det är bra jobbat att hinna med väggmålning idag med tanke på att jag kom hem med andan i halsen först runt sju-snåret efter att direkt efter jobbet ha cyklat över Lundaslätten för att låna bil, hämta medicin hos veterinären i Kävlinge och därefter spendera timmar på Bauhaus i Löddeköpinge hopplöst sökande efter en massa saker jag inte hittade... och på att såga tjocka superlånga reglar så att de gick in i mammas Toyota Yaris (om än kanske inte så superfint lastade så att Transportstyrelsen hade ansett att jag föregick med gott exempel, direkt).
Pjuh, Bauhaus-besök kan vara stressande och jag var helt slut när jag kom hem. Jag kompletterade vävlims- och kakelkryss- samt skruv- och plugglagret här hemma lite i alla fall plus köpte de flesta reglar och lister som behövs för kökets olika socklar, listverk och förhöjningskonstruktioner. Det är lite av ett problem att det finns 4,5 m långa brädor i brädgården... jag menar, vem har en så lång bil? Eller ett så långt släp? I alla fall inte vi som kör en liten Toyota. Men samtidigt vill jag ju egentligen slippa skarva brädorna och köket är 4,3 meter brett... sen är det alltid ett spektakel att som ung tjej komma och inkräkta på den Skånska landsbygdens samlade kollektion av arbetarklassgubbar i åldern 55+, men det är en annan historia... Nej, nu är det nog läggdags innan jag börjar skriva världens största natt-kåseri om klientelet på Bauhaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar