Sprutlackering - recension

I torsdags ringde sprutlackeraren och sa att alla våra kökslådor, köksluckor och innerdörrar var klara för hämtning. Efter att ha grundat med trettio bitar sushi tog Adam och jag oss till Malmö. Alla luckor och lådor var jättefina - otroligt släta och vita. Tyvärr hade det blivit miss i kommunikationen och männen som tog emot dörrarna och luckorna (inte samma som sprutlackeraren - varningsflagg redan där!) hade inte fått information om att en av dörrarna till badrummet skulle slipas och två beslag skruvas av på en dörr... eftersom lackeringen kostar drygt 600 kronor per dörr vill man gärna ha det så perfekt som möjligt... så nu vet jag inte riktigt hur vi ska lösa det, att en dörr inte blev slipad och två beslag som inte används blev inlackerade... att köra till Malmö fler gånger och lasta dörrar och leva utan toalett/badrumsdörrar en vecka till känns inte som ett alternativ.

Såhär i efterhand kan jag känna att sprutlackeringen nog var det mest overkill vi gjort i renoveringsväg hittills och jag vet inte om jag skulle rekommendera det. I vårt fall så har vi ju fått låna bil två gånger (en cykeltur t o r varje gång på drygt en mil, dessutom i minusgrader vid den här tiden på året), och att bära ned och sedan upp allt i en smal spiraltrappa (förbi vår grannes sitt-hiss) och försöka få in allting i en vanlig bil och köra försiktigt till och från Malmö har varit ganska jobbigt (om än bra motion). Visst blev resultatet fint (särskilt på köksluckorna) men det hade nog varit enklare (och betydligt billigare) att måla själv eller att köpa en egen färgspruta och försöka att sprutlackera själv...

Nymålat och slätt, handtag på.

Det går sakta framåt med min målning av köksstommarna